Gothcon XL och Watch the Skies

We come in peace.

En sanning med modifikation.

Vi kom till jorden för att överleva. Under tusentals år hade vår stolta art förlitat sig på kloning och cybernetiska implantat så till den grad att vårt genom höll på att falla samman. Vi var utdöende och våra forskare var handfallna, men så upptäckte vi jorden. Här såg vi spår från de föregångare, progenitors, som en gång varit med och skapat vår egen art och i de primitiva människornas genetiska material såg vi deras hand och vår räddning. Våra beräkningar visade att vi skulle behöva skörda 73% av jordens befolkning, men innan dess behövde vi studera det genetiska materialet närmare. Därför skickades vår grupp som en förberedande styrka för att undersöka människans biologi, förbereda planeten för processning och bygga en portal till vår hemplanet för skörde-skeppen att ta sig hit. Styrkan bestod av tre cadres: biotech som jag tillhörde och som skulle studera människan, science som stod för övrig vetenskap och security som stod för säkerheten och pacifikation av människorna. Till skillnad från infödingarna stod vi enade i vårt uppdrag och hade ett starkt konsensus-tänk, även om security ibland hade tokiga idéer (jag återkommer till detta).

Människorna var enligt våra rapporter våldsamma, men både lågteknologiska och djupt splittrade och borde därför inte vålla några problem för våra planer. Så kanske var fallet när våra sonder besökte planeten senast, men när vi kom fram var det mestadels sin aggressivitet de behållit. Våra skepp blev angripna i luften så fort de visade sig och till råge på allt lyckades de ganska snart skjuta ned ett av dem! Dessutom stördes våra genetiska insamlingsuppdrag av de större stammarna så fort de kunde, medan vi upptäckte att de mer obetydliga inte gjorde mycket. Våra speciella infiltrationsenheter sattes därför in i två afrikanska länder för att förmå deras regeringar att skydda våra insamlingar, och i det av dem som kallades Egypten gjorde vi en häpnadsväckande upptäckt.

I Egypten fanns balsamerade organismer som var närmast identiska till oss i utseende! Jag drabbades av många frågeställningar jag behövde få svar på, och drev från denna stund kraftigt en linje av att vi måste lära oss mer om jorden, människorna och katterna. Varför var inte katterna den dominerande arten på jorden? Var de det innan? Vad var det egypterna insåg då, och till synes japanerna idag? Vad hade progenitors för plan med jorden och människorna, och störde vi denna plan? Kunde vi rädda vår ras på något smidigare sätt? Många expeditioner skulle följa.

Vi behövde allierade bland jordens stammar och såg oss om efter i alla fall en passande kandidat. Någon som hade tillräckligt med makt, men som inte varit för hätska och ilskna. Vi såg Ryssland som i stort sett det enda land som någorlunda passade in och närmade oss diplomatiskt, något som inte var helt enkelt då vi ännu inte kunde kommunicera med jordborna. Var det kanske ryssarna som hade skickat oss meddelanden vi inte kunde tolka? (Långt efteråt så visade sig att det var vår bittraste fiende Storbritannien som hade skickat mest/alla meddelanden) Ryssland visade sig vara både vänliga och samarbetsvilliga. Våra nya vänner ogillade USA och ville ha vapen. Vi ville gärna ha vänner, så vi gav dem både vapen och vår security cadre började angripa USA. Senare etablerade vi även en bas, i samråd med dem, i östra Ryssland. Mitt i all tumult glömdes den diplomatiska kontakten snarast bort med Ryssland, vilket de verkade ha tagit som en förolämpning och gick med i ”anti-alien-alliansen”. Kanske de var uppriktigt upprörda, eller så kanske de bara vände kappan efter vinden.

Det är i vevan att vi ska angripa USA samtidigt som deras trupper strider i Brasilien som security får för sig att aktivera våra war frames och sätta ner dem i USA. Någon vidare förklaring för hur detta gagnar vårt uppdrag fås inte, men security insisterar och i vår anda av enighet går övriga cadres med på detta. War frames aktiveras men innan de sätts ner på jorden så drar USA tillbaka sina styrkor! Security tänker snabbt och sätter ner dem på näst bästa stället nämligen Australien, en oförsvarad allierad till de uppstudsiga britterna.
Britterna verkar ha gjort det till sitt heliga uppdrag att störa vad vi än gör, även fredliga expeditioner i andra länders områden. Detta störde särskilt bio-tech som bestämde sig för att släppa ut en speciell gas över brittiska öarna som gör folk mer välvilligt inställda till oss. Detta gjorde inte den brittiska regeringen mindre hätska, men då kanske denna krigiska stam förstod sig bättre på militär makt? Vi diskuterade inbördes vad vi ska göra med våra war frames, men innan vi bestämt oss så ger sig japanerna, vår andra ”thorn in the side”, på våra war frames helt oprovocerat. Fri eld, ingen nåd.

Brasilien är det andra landet som vi försöker ställa in oss diplomatiskt med. De ber oss nu att sluta angripa Australien. Självklart ställer vi upp på deras förfrågan och bestämmer oss för att utplåna London istället och läxa upp Storbritannien på riktigt. Bio-tech är ivriga att mosa britterna och bistår med att släppa sin bio-bomb samtidigt som security flyttar sin war frame. Även efter detta envisas dem.

Vi hade satsat enorma resurser på att bygga klart vår portal så tidigt som möjligt, och så en dag stod den där. Något stod inte rätt till. Från andra sidan fick vi bara automatiserade meddelanden och när vi bad om mer manskap skickades bara tomma skepp igenom. Först skickade vi ett skepp med en tillfångatagen agent hem och tillbaka för att se om biologisk materia kunde gå igenom, och det gick. Därefter skickade vi ett team som kom tillbaka med de mest förskräckliga nyheter. Alla där hemma var döda. Inte en levande själ kvar. Det skulle inte komma en skörde-flotta. Vårt ursprungliga uppdrag var överspelat. Vad skulle vi göra härnäst? Efter diskussioner blev konsensus att vi skulle stanna, vår framtid var på jorden bredvid människorna. Vi behövde vänner.

USA som vi förut såg som en fiende hade lyckats isolera sig från övriga stammar och sträckte ut sin hand mot himmelen. Vi var tveksamma men efter viss överläggande bestämde vi oss för att besvara gesten, men på villkoret att vi fick 2000 människor vilket skulle säkra vår tillgång på experimentellt material. Detta gick Donald Trump och hans Advent Coalition gladeligen med på så länge det bara var mexikaner och en ny era av interstellärt samarbete inleddes. USA+Aliens=love. USA blev sedermera kärnbombat för sin vänskap, vilket bara visade på hur barbariska de flesta människorna är.

Japan var en oväntad allierad. De var extremt aggressiva, ja något mer krigiskt folk får man leta efter, men samtidigt började de tidigt skicka fredliga meddelanden på vårt eget språk. Dessa såg vi från början som trams med tanke på hur de faktiskt agerade mot oss och kändes inte vid dem. Senare skulle de dock lämna tillbaka en tillfångatagen besättning oskadd i utbyte mot ett möte, och därefter kunde vi förvånande nog inleda ett varmt och nära samarbete där vi bland annat kunde bosätta oss på en katt-ö. Japanernas vördnad för katter berörde i alla fall undertecknad djupt.

Många andra intressanta saker hände. Inte ett ord verkar ha dryftats mellan det majestätiska katt-folket och kineserna. Vi fångade agenter som vi sedan gav till ryssarna. Journalister kom på besök till vårat moderskepp. Vi hittade lämningar efter progenitors i ural-bergen. Men nu har jag pratat länge nog.

På slutet hade vi en presskonferens där vi stod beredda på att bryta all kommunikation. Skulle vi kunna samarbeta med de blodtörstiga stamhövdingarna? Eller skulle vi uppvigla befolkningen att göra uppror mot sina tyranner och skapa tillräckligt med kaos för att själva kunna etablera oss?

Vad tror ni hände efter presskonferensen?

/Mattias Erhardsson

Läs Fler krönikor från Gothcon XL här: Gothcon