Thomas Björk
Grundare och ordförande av Game Makers Malmö.
Skrivet av: Johan Soh Olofsson
Först och främst var det sjukt kul att spela med er allihopa.
Vår info från början var knapphändig. Vi hade bestämt oss för att Jorden skulle bli vår, med eller utan hjälp från de varelser (fågel, fisk och mittemellan) som befolkade den. Fåglarna gjorde oss sjuka och saltvattnet var ett hinder så det fick bli ”mittemellan”.
Efter några tappra försök att skapa kontakt förstod vi att Jordens människosläkte stod i ständig konflikt med varandra och att utsatta små grupper fick hjälp när de attackerades av större och starkare grupper, så vi iscensatte en jagad smågrupp som jordborna gav namnet ”de gröna” (vilket baserades på ett missförstånd på kartan vilket vi kunde använda till vår fördel). Vi fick iscensätta planen fyra gånger innan vi fick napp. De första två försöken störtade i havet utan att jordborna uppfattade vad vi gjort. En a piloterna hamnade hos Indien som vi uppfattade som fredliga. Det tredje försöket lyckades såtillvida att farkosten sköts ner över Indien samtidigt som vår ”gröna” pilot gav Indien avancerad sköld-teknologi. Indien la teknologin i fickan och lät Brittiska trupper på marken föra bort vår strandade pilot. Fail.
Fjärde gången försökte vi i Ryssland och fick omedelbar amnesti för vår pilot och tillstånd att etablera en bas. Enda problemet var att alla våra bas-skepp hade röda tokens… Vi sa till Ryssland att vi stulit ett skepp med ett hemligt vapen som vi kunde använda som bas för att bygga starkare vapen. Under ett stort hemlighetsmakeri landade vi i Ryssland. Samtidigt landade en amerikansk agent…
Med allt som hände i Ryssland tappade vi kontrollen över vår bas i Australien. Många nationer var inblandade. Vi uppfattade bara ett namn. Japan. Samma land som eventuellt hade tagit en av våra kraschade piloter till fånga redan tidigare. Ombord på moderskeppet var stämningen hätsk. Japan skulle få betala dyrt.
Med fabriken i Ryssland kunde vi snabbt öka produktionstakten av stridskepp, men den amerikanske spionen avslöjade oss och USA sköt en atombomb som totalförstörde basen. Rysslands allierade lovade oss att bygga flera fabriker både i Kina och Indien. Produktionen var igång igen och det var dags för vår hämnd på mänskligheten. Samtidigt som våra forskare arbetade på ett virus som botar mänskligheten (från sin mänsklighet) attackerade vi Japan och jämnade landet med marken. Uppror och en ny regering som var beredd att prata med oss. Ett halvdant löfte om fabriker där, men vi ville ha en riktig vasall-stat. Japanerna tvekade. Vi varnade våra allierade och flög mot FNs toppmöte i Milano. Ett halvhjärtat försök att stoppa oss av några omaka stridsflyg med FN-flagg kunde inte hindra fullständig förödelse i Milano. Ledarna klarade sig, men vi hade skickat ett tydligt meddelande från ”lag röd”. Både Sydafrika och Brasilien var nu redo att upplåta mark till fabriker till ”de gröna”.
Vårt slutgiltiga mål närmade sig, men kunde vi accelerera det genom att få FN att besluta om fabriker för vapen och vaccin? Vi skickade vår ambassadör till FN och lät århundrades luftstrid utspela sig ovanför så att rutorna skallrade. Bara USA var tveksamma efter det här. Snart fick ”röda laget” en kontaktförfrågan om allians… från USA! Vi hade nu goda relationer med alla lag utom England och Frankrike. Men de hade fullt upp med att sanera efter ett litet missöde från en tidigare plan som slutade med att vi förgiftade hela Västeuropa… men det är en annan historia. Liksom den om krill, näbbdjur och grodor.
En highlight var att uppleva den ryska ”need to know”-policyn på nära håll. Efter ett långt och ingående möte med den ryska överbefälhavaren där vi kom överens om alla detaljer blev det några rundor senare dags för möte med den ryske forskningschefen. Han visste inte om några planer alls. Inte ens att vi träffat överbefälhavaren…